…har jag varit med om idag…Kunskapsepidemin, som just nu pågår under tre dagar på Högskolan för lärande & kommunikation här i Jönköping!
Jag har fått en ”dos” genom att delta på två föreläsningar som handlar om reflektion och lärande. Jan Bengtsson och Tomas Kroksmark, båda professorer och var och en mycket goda och inspirerande talare föreläste.
Jag har lärt mig att reflektion som tänkande är inte reflektion i egentlig mening. När vi säger att vi t ex tar en stund och reflekterar över en viss fråga, så är det inte reflekterande vi håller på med. Det krävs utbildning/träning för att lära sig systematiskt reflekterande! För att reflektera krävs distans – dialog – forskning. Att reflektera handlar om att se sig själv, få distans till sig själv och få distans till det vi ”håller på med”, vilket inte alltid är det lättaste när verkligheten snurrar på – och vi med den. Det här gav mig något att fundera över och jag vill gärna lära mig mer.
När vi kom in på lärandets mysterium och vår profession och i det sammanhang vi verkar, var det jag mest tog åt mig - att det är viktigt att förtjäna sitt förtroende – vi måste visa att vi kan! Att hela tiden arbeta med den egna kompetensen och tänka – kan vi göra något nytt? Att variera sig och inte fastna i en metod och leve den kollektiva kunskapsutvecklingen!
Det känns härligt att börja sin hösttermin med dylika ”vitamininjektion” och vilken förmån att få ”knö in sig” på lärarnas arena.
Fortsättning följer imorgon då sociala medier fokuseras på de seminarier jag har valt.
